onsdag 12 juli 2017

Visst är våra kroppar spännande!

Det är fantastiskt att man kan springa 3 kilometer på bara adrenalin. Det gjorde jag när jag hade haft ett jobbigt samtal och var adrenalinsprängd. 3 km utan att ens bli svettig.
Efteråt var all irritation och spänningarna i nacken borta.

Visst är våra kroppar spännande!

14 minuter i en roddmaskin fick mig att tänka klart. När huvudet var alldeles fullt av tankar om allt jag förväntades göra, måste göra och jag dessutom kände mig maktlös i en relation så kom stressen. Jag kunde inte tänka en klar tanke. Allt bara snurrade.

Då sa min jobbarkompis; Tomas: - Kom så drar vi och tränar!

 Jag sprang några minuter på löparbandet och sen satte jag mig i roddmaskinen och tog i allt vad jag kunde.. Efter 14 minuter var jag helt slut och jag kunde börja tänka klart. På väg tillbaka såg vi en tidning om träning. Där stod det att arbetsgivaren tjänar 8 gånger insatsen då man låter sina arbetstagare träna.
Det är helt uppenbar sanning förstod jag. Jag kunde åka tillbaka till jobbet och göra det jag skulle.

Jag kunde tänka klart!

Våra tankar och känslor mår bra av rörelsen. Något händer i kroppen. Vi vårdar vår själ genom att till och med utmana kroppen till bristningsgränsen ibland.

Det är själavård!

onsdag 5 juli 2017

Mobbing, försvar, förklaring och förändring

Ta ingen skit! Det är lätt att säga, men svårare att göra, framför allt när man är i en beroendesituation. Man ska ju gå kvar på skolan/vill ju ha jobbet kvar, och man vill inte att situationen ska bli värre. När jag är utsatt behöver jag hör av andra att det inte är okej det som sker. Snälla, säg det, om du tycker det. Min vän berättar hur hon blivit mobbad på jobbet, hur det tärt på de som blivit utsatta och hur ingen chef tagit tag i situationen. Det är svårt att se hur vi vuxna kan var förebilder för våra barn och ungdomar när detta sker mitt ibland oss, på betald arbetstid. Friends är på skolor och pratar om mobbing, vi läser om mobbing och hur dåligt man mår både som mobbare och mobboffer. Men hur ska vi komma in i vanan att försvara den svage och tydligt tala om vad man ser, vad det är som pågår, och hur man uppfattar det. Det är ju egentligen enkelt att utgår från sig själv och vad man skulle önska att andra gjorde för mig i den situationen. Vad hindrar mig att lägga mig i och säga något? Rädsla för att det ska bli värre eller för att jag ska bli utsatt själv? Kan det bli värre än det är? Sanningen ska göra er fria, sägs det. När sanningen är olika beroende på vem man pratar med så är det inte lätt att veta vad man ska tro. Ska människors tidigare upplevelser få vara ett försvar eller en förklaring till vad  de gör? Är det ett försvar kan de få fortsätta som de gör, är det en förklaring kan man kräva att de bearbetar det som varit och beter sig korrekt. Man ska inte behöva ta skit. Sedan kan man behöva välja sin fejder för att orka.  Människor man inte träffar så ofta och inte är beroende kan man ju ha överseende med, men de man träffar dagligen kan  totalt äta upp ens energi och livsvilja. Tillsammans måste vi kunna förändra på detta, eller?

onsdag 24 maj 2017

Säg inte förlåt, säg nåt bra i stället!

Det har blivit enklare att säga något elakt än något snällt. Säger man nåt elakt är man tuff och stark. Kräver det mer att att säga att något snällt, som att någon är bra eller fin? På något sätt blir man mer sårbar när man ska säga något positivt. Det blir som en gåva man ger och vill den andra inte ta emot gåvan blir man sårad, ledsen och lite. Och det vill man ju inte. Jag pratade med en lärare häromdagen. Hon sa att hon ibland behöver ta in elever två och två för att de bråka. Hon ber dem inte att säga förlåt till varandra utan ber dem att säga något bra till varandra. Våga säga goda saker är en utmaning som är svår och kan leda till att man ser positiva saker hos varandra. Att se det som man uppskattar hos den andre kan väl bara leda till bra saker. Bra Maria!

Relationer som förändrar

Varför gör ni detta? Tjänar ni på det eller har ni en baktanke? Ingen kan väl bara finnas för att var snäll och prata, eller? Ja tycker att det är bra att vi blir ifrågasatta. Är man på nätet ska man vara kritisk. Att vilja göra något som man inte tjänar på själv är en konstig tanke idag när vi är så fokuserade på oss själva. Att tänka andras bästa är väl lika viktigt. Och faktiskt tjänar jag på det i slutändan i alla fall. Mår alla bra mår jag också bra. Det viktigaste i livet ska vi låta växa. Omsorgen om varandra, mat, vatten och en säng att sova i är det vi behöver för att leva. Utan goda relationer känns livet inte meningsfullt utan tomt. Vi tänker att våra uppgift är att bygga relationer och få andra att bygga relationer. Genom djupa och goda relationer förändras vi själva och andra. Vi mognar, får självdistans, mår bättre, får bättre tålamod och hamnar i färre konflikter. Därför.

onsdag 10 maj 2017

Livet är en tävling - Men tävlingen är redan avgjord

Det är Eurovision-vecka, och jag tänker på hur vi människor är så fascinerade i att tävla. Det ska tävlas i princip allting.

Sport, musik, skönhet, kunskap, popularitet, entreprenörskap, filantropi. Vi människor älskar att tävla. ...Och vi älskar att vinna!

"We buy things we don't need with money we don't have to impress people we don't like."   

- Dave Ramsey  


Ett citat som jag fick höra av en ungdomsledare när jag var yngre som riktigt etsat sig fast. Måste vi verkligen tävla i allt? Måste livet vara en tävling?

Vem är snyggast? Vem är populärast? Vem är rikast? Vem är mäktigast? 
Är detta verkligen saker vi behöver tävla i?

Livet är en tävling, men tävlingen är redan avgjord. 
"Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus." - 1 Kor 15:57 

Gud har vunnit vår seger och vi behöver inte, och kan inte, göra något för att göra segern större.
I vår Gud får vi vila, där får vi ro. Vi behöver inte visa oss duktiga inför Honom, för Gud har redan fullkomlig kärlek för oss. Han har skapat oss och vill oss väl.

Allt kommer inte vara bra här och nu, min vi har ett hopp i segern på korset. En seger som ingen kan ta ifrån oss.


Gud är kärlek och för att quota Bibeln om vad kärlek är och därmed också Gud (Byt gärna ut kärleken mot Gud i texten):
"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den."  - 1 Kor 13:4-7

Därför finns det ingen annan seger eller tävling som betyder mer än den kärlekens tävling som utspelade sig genom korset.

Låttips:
Elohim - Hillsong Worship

Ha det fint!
/Oskar Skäremo

onsdag 3 maj 2017

Håll formen till badsäsongen

Nu är det dags. Håll formen till badsäsongen. Ät tillräckligt med glass, så att du fyller ut badbyxor och bikini. Annars kanske de trillar av.

onsdag 26 april 2017

Angår det dig vad jag gör, kanske?

Är det möjligt med en stad utan skräp på gatorna, inga fimpar slängda på gatan, inga kränkande ord som ropas i skolans korridorer, inget hat på nätet. Det hänger boxningsbollar ner från träden så man kan slå ur sig sin ilska där. På stan blir vi inte irriterade utan att säga till. Vi pratar med den det berör och sen släpper vi det. Vi skäms inte när det blir fel utan tar vara på det goda vi kan ge varandra som medmänniskor här i vår stad. Jag tror det blir svårare att komma undan med dåliga handlingar då. Uppmuntrande ord från andra är inget ovanligt. Säg vad du uppskattar! Om vi alla kände att vi alla angår varandra, då skulle vi nog lägga oss i lite mer, tillrättavisa, uppmuntra och glädja varandra. Det finns ett ordspråk som säger att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Det kanske också behövs en hel by för att rädda en människa. Vi behöver alla förklara för varandra för att förstå hur relationer och samhället fungerar, och ibland tillrättavisa. När jag inte är med mitt barn/ungdom kanske någon annan vuxen ser något som sker som inte är bra. Då vill jag att mitt barn blir tillsagt och tillrättavisat, och är det något som inte står rätt till och som jag inte ser, så är det bra om någon annan ser det. Som förälder kan man bara ge begränsad kunskap och ge vidare viss ideal. Jag tror att vi alla behöver varandra för att bli goda människor, oavsett ålder.  I vissa situationer är det okej att prata med den man inte känner, ge en hjälpande hand och fråga om hjälp, som efter terrordådet i Stockholm. Min egen utsattheten kan göra att jag också vill hjälpa en annan utsatt person. Jag får skjuts hem för att jag inte kan ta mig hem kommunalt och då ger jag sovplats till någon annan. Det är fantastiskt med omsorg kända och okända människor ger varandra. Människor som är rädda, oroliga för vad som ska hända och ledsna tar ofta hand om varandra.  I andra sammanhang klarar jag mig själv och då förväntar jag mig att andra också ska klara sig själva. Ju bättre vi har det desto mindre behöver vi anda och bryr oss mindre om varandra, Är det så enkelt? I så fall kanske vi har det för bra för att visa omsorg om varandra i vårt välfärdssamhälle. Omsorgen har blivit något som de som specialiserat sig tar hand om. Den finns i fördelningspolitik, socialtjänst,polis och civilsamhällets otaliga organisationer och föreningar.  Vi litar  ofta på att myndigheter, det gemensamma, tar hand om allt svårt, om inte kan jag vända mig till någon ideell organisation. Jag personligen behöver inte engagera mig i det som jag råkar hamna i närheten av. Jag ska nog inte lägga mig i. Någon annan ska inte heller lägga sig i vad jag väljer att göra och hur jag har det. Man ska kunna klara sig själv. Om det inte är akut fara för liv förstås, som i Stockholm häromveckan. Men det finns tillfällen då vi alla uppmanas att lägga oss i, fast vi kanske inte upplever som akut. Det är när barn far illa.Vi har alla anmälningsplikt när vi anar att ett barn far illa. Då ska vi göra orosanmälan till socialtjänst och polis. För alla som arbetar i myndigheter eller organisationer är det en plikt som ska följas och man kan ifrågasättas för att man underlåtit att ingripa. För  var och en av oss är det en moralisk plikt. Vi behöver alla vis a civilkurage för att bidra till ett samhälle utan misshandel, mobbing och annat våld. Det kan innebära att tillrättavisa och förklara för varandra hur relationer och vår samhällsgemenskap fungerar.

Angår det dig kanske vad jag tänker och vad jag gör? Angår det mig kanske vad du tänker och vad du gör. Angår vi varandra kanske. kanske det ja, kanske.
..vill jag minnas att Ingrid Sjöstrand skrev.