onsdag 18 oktober 2017

Jag förstår inte varför folk är så spydiga

Jag lyssnar på Mickael när han sitter och spelar. Just nu är det League of Legends. wtf your fu** noob go play mario. Go kill yourself!
Det finns en konsekvens när man möter andra i spelvärlden. Man får vara beredd på att folk säger vad som helst. Jag måste vara väldigt duktig för att veta att jag har en plats i laget. Och är jag inte tillräckligt duktig kan jag bli kallad vad som helst. Det är svårt att leta upp matcher med bara nybörjare. Nu sa jag att jag är nybörjare ändå kom den där ramsan. What the fuck! nybörjare'. Gå och spela ett barnspel! Gå och dö! Man kan spela på träningsläget, mot själva datorn, och då inte lägga någon prestige i det eftersom in förlust inte påverkar någon annan. Man måste ändå vara nybörjare nån gång. Ska det verkligen vara det normala att mötas av wtf...? I spelvärldarna finns en kultur som växt fram där man uttrycker sig, kanske som den identitet man skapat när man spelar. Man tänker inte att någon annan tar skada. Man tänker bara att man ska vinna. Ger man sig in i spelet förväntas man klara det, vara duktig, Drar man ner de andra i laget får ju fundera på om man ska sluta. Visar man att man är duktig blir man tillagd. Det är bara att spela, öva tills man blir bra och då får man respekt. Marre säger att hatet har blivit mycket värre på tre år. Han tycker det är skittrist och spelar inte längre. Det är ingen lek!

torsdag 5 oktober 2017

Uppbrott

Vi står och tittar på segelbåtarna vid Saltsjö pir. Solen skiner, det är lätt vind och en segelbåt lägger ut. Det är vackert och harmoniskt Bredvid mig står K . Han har åkt båt över medelhavet. Vädret vet jag inget om, men de var alldeles för många i båten.
Det är vackert men påminner om något skrämmande.

Jag sitter i köket och pratar med Y. Han måste måste flytta. Han kan inte gå kvar i gymnasiet här Han kom ensam och nu när hans föräldrar är här då ska de ansvara för honom. Problemet är att de bor på migrationsverkets boende långt bort där det är 2 timmars restid till närmsta gymnasieskola. Han måste bryt upp från en plats där ha bott några år och lärt känna.
Det är upprörande och sorgligt.

Jag ska också flytta, men för att jag vill, för att jag önskar att vara på en ny plats.
Det är lite oroligt, men mestspännande.

Uppbrott sker väl alltid med en viss vånda. Man vet vad man har men inte vad man får. Uppbrottet kan innebära saknad och sorg eller ny inspiration.
Det är ovisst.

Vi är olika. En del människor är platsbundna och vill gärna ha saker som de brukar. Andra söker nya platser och nya utmaningar.  I skriver att världen är stor och full med människor. Man kan alltid träffa nya vänner och det finns otroligt vackra platser. Det finns alltid något för alla.
Det är förväntan.

L skriver att uppbrott, oavsett anledning, handlar om att börja på nytt, hitta det som är vackert där man är, dit man kommer. Och vad kan jag göra för att göra mitt till ditt och skapa en gemensam hemkänsla?
Det är att börja på nytt.

Y suckar. Han vill inte börja på nytt där borta. Börja på nytt igen.
Det är en del uppgivenhet.




onsdag 20 september 2017

Klimatångest och hopp

Klimatångest är ett begrepp jag har hört en del använda på sista tiden. En oro för att glaciärer smälter och för att land där människor bor kommer att hamna under vattenytan. Kan orkanerna som nu härjar vara en konsekvens av att klimatet ändras? Det är lätt att bli rädd när jag tänker på allt som kan hända. Men jag får inte ångest. Det drabbar mig inte så att jag känner skäck, får svårt att andas och blir paralyserad. Jag blir nog lite kall och försöker tänka logiskt. Hur är det möjligt att vända detta? Så läser jag om vad Greenpeace och andra organisationer gör och blir glad över alla människor som engagerar sig så mycket. Det gör att jag blir motiverad att göra det jag just nu orkar och kan.  Jag försöker att sopsortera, använda så lite plast som möjligt, inte köra bil i onödan och senast åkte vi tåg istället för flyg på Europasemestern. Mycket små droppar i ett jättehav om man tänker på vad alla företag och alla enskilda människor gör som förorenar vår jord. Men många små droppar kan ge många ringar på vattnet, och faktiskt förändra världen. Jag tänker också att när jag gör en liten handling som är bra så blir jag befriad från tanken att det är kört, att det inte är någon ide. När jag gör något väcks ett hopp om att vi tillsammans kan göra skillnad. Jag är ju kristen och tänker att om Jesus kunde gå på vattnet, hela människor och göra andra omöjliga saker, så är allting möjligt. Hoppet om att det omöjliga är möjligt kan kanske vara ett bot mot klimatångest.

onsdag 13 september 2017

Du är viktig, din röst är viktig, du som är över 16 år; det är kyrkoval...

Du är viktig

Din röst är viktig, nu och för framtiden

  • Vad tycker du att kyrkan ska syssla med?
  • Vad är viktigt för dig? 
  •  Vad tycker du ska prioriteras?

Samlingar för unga vuxna, föredrag, gudstjänster på söndagar och vardagar, konserter, körer, stödgrupper för sörjande, stödsamtal för på lika sätt utsatta människor, kyrkans kaféer, enskilda samtal, studiecirklar om bibel och tro, religionsdialog, ekumenisk samverkan, ekonomiskt stöd, dop, vigslar, drop-in, begravningar, konfirmation, öppen förskola, familjeläger mm?

I Örebro har vi en stadsmission som tagit över Hela människans verksamhet med RIA rådgivning i Alkohol och drogfrågor, Porten Dorkas,  ungdomskaféet Deed, och Vinternatt. Örebro stadsmission har också också startat en Second hand, crossroads mm med Svenska kyrkan som den största ekonomiska bidragsgivaren.

På söndag är det kyrkoval

Är du över 16 år och medlem i Svenska kyrkan kan du göra din röst hörd

Rösta på de som passar bäst in på vad du tycker. sök på svenskakyrkan.se/kyrkoval, och läs och fundera!

Du kan förhandsrösta idag, i morgon och på fredag. Läs på ditt röstkort var du kan rösta eller hör av dig till närmaste kyrka/församling.

Du är viktig!

onsdag 2 augusti 2017

Nya idé om hur jag vill leva


Någon har fått mig att glömma mig själv en stund och jag har bara lyssnat, tagit in vad någon annan säger och visar.

Jag läser en blogg, en bok, ser en film eller träffar en person som gör intryck på mig. En känsla, en insikt, gör att jag plötsligt har ett nytt ideal som jag vill leva efter och sträva efter att uppnå.

Sluta leta efter din spegelbild

Texten öppnas först när du slutar leta efter din spegelbild,  - hörde jag någon säga.

Först när jag slutar vara aktiv och försöker känna igen mig, söka någon som liknar mig, hitta svar eller argument, så händer något.
När jag själv blir ointressant, min spegelbild ointressant och bara den andre är intressant, och i fokus, sker ett möte.

Min identitet formas i mötet med dig. Det jag vill vill vara påverkas av den jag möter, det jag ser och vad jag läser. Jag möter dig, ser dig , lyssnar på dig, på andra personer, sätter mig in i en roll i en film. Jag förstår något, tar ställningen och kanske ändras ett ideal. I mötet med andra formas min identitet, den jag är, och vill vara.

Det enda som finns är viljan att förstå

Lyssnar lite halvdant och koncentrerar mig på att formulera ett svar, hitta argument som låter bra. Det är ett sätt att lyssna.

En bok eller en film väntar inte på en reaktion från från mig, förväntar sig inte ett klurigt svar, en smart analys. En bok kan jag läsa sakta och om igen för att verkligen förstå. En film kan jag se fler gånger för jag gillar det jag ser,men förstår kanske inte riktigt varför, eller behöver inte förstå Jag behöver inte förbereda något svar, eller min egen åsikt. Det enda som finns är viljan att förstå. Det blir ett annat sätt att lyssna.


Jag kan välja att läsa boken kritiskt och hela tiden fundera på håller jag med om detta, vilka argument finns emot detta?

Du kan också välja att bara lyssna och låta ett samtal leda ett samtal leda dig vidare i nya tankegångar.


Tystnaden skapar något  - Det kan bli vila eller nervositet. Det kan vara då jag ändrar uppfattning eller kommer på något helt nytt.

Jag blir ofta tyst för att jag valt att bara lyssna. När jag det blir tyst så säger jag inget, för då måste jag  tänka. En del personer blir osäkra och nervösa, men jag har lyssnat, bara lyssnat, utan att tänka ut svar eller vad jag själv tycker. Då måste jag ju få lite tid att tänka innan jag svarar. Andra tycker att det blir ett lugn i samtalet och de får också tid att både lyssna och tänka.

Och både du och jag kan få en ny ide om hur vi vill leva.


onsdag 12 juli 2017

Visst är våra kroppar spännande!

Det är fantastiskt att man kan springa 3 kilometer på bara adrenalin. Det gjorde jag när jag hade haft ett jobbigt samtal och var adrenalinsprängd. 3 km utan att ens bli svettig.
Efteråt var all irritation och spänningarna i nacken borta.

Visst är våra kroppar spännande!

14 minuter i en roddmaskin fick mig att tänka klart. När huvudet var alldeles fullt av tankar om allt jag förväntades göra, måste göra och jag dessutom kände mig maktlös i en relation så kom stressen. Jag kunde inte tänka en klar tanke. Allt bara snurrade.

Då sa min jobbarkompis; Tomas: - Kom så drar vi och tränar!

 Jag sprang några minuter på löparbandet och sen satte jag mig i roddmaskinen och tog i allt vad jag kunde.. Efter 14 minuter var jag helt slut och jag kunde börja tänka klart. På väg tillbaka såg vi en tidning om träning. Där stod det att arbetsgivaren tjänar 8 gånger insatsen då man låter sina arbetstagare träna.
Det är helt uppenbar sanning förstod jag. Jag kunde åka tillbaka till jobbet och göra det jag skulle.

Jag kunde tänka klart!

Våra tankar och känslor mår bra av rörelsen. Något händer i kroppen. Vi vårdar vår själ genom att till och med utmana kroppen till bristningsgränsen ibland.

Det är själavård!

onsdag 5 juli 2017

Mobbing, försvar, förklaring och förändring

Ta ingen skit! Det är lätt att säga, men svårare att göra, framför allt när man är i en beroendesituation. Man ska ju gå kvar på skolan/vill ju ha jobbet kvar, och man vill inte att situationen ska bli värre. När jag är utsatt behöver jag hör av andra att det inte är okej det som sker. Snälla, säg det, om du tycker det. Min vän berättar hur hon blivit mobbad på jobbet, hur det tärt på de som blivit utsatta och hur ingen chef tagit tag i situationen. Det är svårt att se hur vi vuxna kan var förebilder för våra barn och ungdomar när detta sker mitt ibland oss, på betald arbetstid. Friends är på skolor och pratar om mobbing, vi läser om mobbing och hur dåligt man mår både som mobbare och mobboffer. Men hur ska vi komma in i vanan att försvara den svage och tydligt tala om vad man ser, vad det är som pågår, och hur man uppfattar det. Det är ju egentligen enkelt att utgår från sig själv och vad man skulle önska att andra gjorde för mig i den situationen. Vad hindrar mig att lägga mig i och säga något? Rädsla för att det ska bli värre eller för att jag ska bli utsatt själv? Kan det bli värre än det är? Sanningen ska göra er fria, sägs det. När sanningen är olika beroende på vem man pratar med så är det inte lätt att veta vad man ska tro. Ska människors tidigare upplevelser få vara ett försvar eller en förklaring till vad  de gör? Är det ett försvar kan de få fortsätta som de gör, är det en förklaring kan man kräva att de bearbetar det som varit och beter sig korrekt. Man ska inte behöva ta skit. Sedan kan man behöva välja sin fejder för att orka.  Människor man inte träffar så ofta och inte är beroende kan man ju ha överseende med, men de man träffar dagligen kan  totalt äta upp ens energi och livsvilja. Tillsammans måste vi kunna förändra på detta, eller?