Vilken fantastisk lek det är att vara kär! Man längtar och är nervös så man nästan inte kan äta. Samma sak om man är 14år eller 42. Det kan man inte tro. Man träffas, är nervös och skrattar och leker. En underbar men utmattande tid. Tur att hormonerna gör att man inte behöver sova så mycket just då. Den första sjukliga förälskelsen går över. Vilket är tur för annars skulle vi väl dö i förtid, av utmattning. Man vänjer sig vi varandra, vardagens problem och glädjeämnen tar över och man lyssnar inte lika intensivt till vad den andre säger. Det leder till missförtånd och det första bråket. Konflikter kan göra att vi lär känna varandra bättre och kommer varandra närmare, in i djupare skikt där ingen kanske vandrat förut. Förståelsen kan öka och kärleken djupna eller så kommer man längre ifrån varandra och tycker bara att den andre är ego. Satsa eller gå? Vill jag? Vill du? Det kanske är självklart för dig men inte för mig. Tillbaka till leken. Leken kan få oss se varandra som när vi var nykära. Vad var det som gjorde att vi drogs till varandra från början? I leken kan jag känna att det är dig jag verkligen vill leva med, trots att vi tycker olika om en hel del saker.
Eva-Mari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar