Jag har misslyckats! Jag hade en dröm. Drömmen finns kvar men jag inser att för mycket ligger i vägen för att den ska bli sann. Jag är envis och obotlig optimist. Det tar mycket energi. Frågan är när det tar för mycket energi. När är gränsen nådd? Jag har insett att det är en konst att ge upp i rätt i rätt tid. Ibland ger jag upp för lätt och ibland kämpar jag för länge. Ibland är det bra att släppa in nytt och ibland är det kvar att hålla fast kontinuerligt för att bli någon, eller i ett projekt/verksamhet/företag, som är att lita på. Jag vill ju inte vara någon som ger upp, överger bara för att det blir lite problematiskt. Jag vill vara någon som ser möjligheter och ger hopp.
I varje misslyckande har vi en chans att hitta helt nya vägar och möjligheter. Det är inte alltid så lätt att se det. Om jag ser det kan det plötsligt kan det dyka upp flera olika möjligheter, och vad ska jag då välja? Förhoppningsvis lär jag mig av tidigare misslyckanden och väljer alltmer rätt. Men det kan lika gärna bli så att jag väljer lika dant som förra gången för att det inger någon falsk trygghet, utan att ha utvecklat mitt sätt att tänka. Att det ska vara så svårt att vara människa, och samtidigt vad spännande att få utvecklas hela livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar