Idag är det vårdagjämning. Dag och natt är lika lång. Det är balans. Jag längtar efter den dag det är balans i relationen mellan kvinnor och män. Hur kommer världen att se ut då?
Idag utsätts ca 10% av kvinnorna i Norden för våld av män. Det sägs att vi lever i världen mest jämställda samhälle. I Pakistan utsätts ca 90-95 % av kvinnorna för våld av män.
Det "normala" är alltså att man som kvinna blir slagen. I Pakistan råder inte jämställdhet mellan kvinnor och män. Man kan dra slutsasen att jämsälldhet leder att färre kvinnor måste leva under hotet att bli slagna. Detta hörde jag när Örebro mansmotttaning berättade om sin veksamhet på Systerskapsfestivalen i Örebro. Kvinnorna mår inte bra att leva unde hotet att bli slagna och männen brukar inte må bra av att slå. Och det är inte bara män som slår.
Vad får en människa att vilja slå? Att man känner sig maktlös i situationen? Om man inte känner att man har makt att ändra situationen, inte vet vad man ska ta sig till. Då slår man den som ifrågasätter vare sig det är en annan man i krogkön, barnen som inte gör som man säger hemma eller sambon som inte lever upp till det man föräntade sig?
Vad får en människa att känna egenmakt? Känslan av att jag har situationen under kontroll och blir inte provocerad. Utan känslan av att jag kan förändra situationen med olika medel, utan att behöva ta till våld.
En inre balans som kan stå ut med att det sällan är rättvist och jämlikt i värld utanför. Men om välden utanför blir mer jämlik och rättvis så kan det hjälpa till att få en inre balans. Vi firar så många dagar. Vi har kvinnodagen, inte mansdagen och framför allt har vi ingen jämställdhetsdag. De borde vi ha.
När ska vi fira jämställdhet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar