Det är en tyst gemenskap. Någon hostar, någon annan ändrar sittställning. Jag sitter på golvet tillsammans med ca 4000 andra personer. Det är så tyst att jag hör fåglarna kvittra utanför. Vi kommer från olika länder och olika kulturer. De flesta är ungdomar, några barn och några medelålders och äldre. Men när vi sitter här i tystnad på golvet är alla lika. Tankarna flyger. Jag har ingen klocka på mig och mobiltelefonen satte jag på en stund i går för att se om det kommit något viktigt meddelande. Min vardag hemma är långt borta. Jag är inte nåbar, finns inte föromvärlden. Men här på golvet är jag närvarande. Helt närvarande i det som sker nära mig och långt där borta. Uppmärksam på om någon gäspar eller gråter. Det är lugnt. Jag blir lugn och öppen för tankar, gamla tankar som jag tänker färdigt och nya, öppen för något annat än det vanliga. Jag undrar hur lång tystnaden är. Hade jag haft en klocka eller mobil hade jag kunnat kolla. Men det spelar ingen roll. Det viktiga är att vi alla är tysta tillsammans och det känns som det pågår något heligt, något särskilt från det vanliga.
Hemma är det sällan helt tyst. Musik i bakgrunden hemma, i klädaffärer, i livsmedelsbutuker och på fik och restauranger. Väntar jag på någon tar jag fram mobilen och quizkampar eller wordfeudar. Nya intryck hela tiden. Jag vill ta vara på tiden och passar på att kolla saker. Jag vill inte tänka vissa tankar och då håller jag dem borta genom att fylla på hjärnan med andra utmaningar. Är jag rädd att möta mig själv i min ensamhet?
Ibland är det så. Andra gånger orkar jag inte med ljud utan vill bara ha tyst hemma. Men jag vill helst inte vara själv då. Det är tryggare men någon annan i närheten. Det kan vara en vägg emellan men någon är där.
Jag tror att vi alla behöver tystnaden men det kan vara svårt att möta den ibland. Möta oss själva i tystnaden och allt som finns inom oss som kommer osorterat. Och vi vet inte riktigt vad som kommer. Men vi behöver ta emot det, ta emot oss själva. Ta oss själva på allvar och lyssna.
Det är spännade att möta och lyssna till en annan människa, men det blir ofta svårt när man kommer en annan människa riktigt nära. Rädslor avslöjas och skrämmer, rädslor som kan bli till ilska och kontrollbehov. Värderingar som sätts på sin spets när det uppstår svåra situationer och man måste välja. Det kan vara lika svårt att möta sig själv och se sina rädslor och utmana sina egna värderingar. Men det behövs för att bli hel, ödmjuk inför världen, andra människor och sig själv. Och ödmjuka mot oss själva behöver vi vara i denna hårda värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar