onsdag 11 september 2013

En lek - eller kärlek?

En blinkning eller ett skratt kan sätta igång massor av förväntningar. Det är bara en blinkning för att det är kul eller ett spontant skratt för hen mår bra. Ändå skapas en förväntan om att vi vill närmare varandra, prata mer och lära känna varandra. Kanske en romans. Fantasi och romantiska drömmar kan skapa ett pirr och en förväntan. Visst är det mysigt! Men när det inte blir som man förväntat sig. När det bara var en trevlig stund just då och inget mer, då gör besvikelsen ont. Jag önskar att jag inte hade så bra fantasi som drar iväg med mig i en massa förväntningar. Besvikelserna tar så mycket energi och tär på mitt självförtroende. Det blir inte som jag tänkte och så tror jag att det är mitt fel. Men det behöver inta alls ha med mig att göra.
Det är logiskt. Men logiken vinner inte alltid, eller ganska sällan. Jag tror vi har tre hjärnor. En logisk i huvudet, en drömmande i hjärtat och en som leds av känslor och lust i magen. Vilken ska styra mig nu? Man kan nästan bli tokig på att tänka och känna och fastna i grubbel. Då behövs goda vänner som ser mig utifrån, som kan lyssna och ge råd. Vilka signaler ska jag ta på allvar? Hur ska jag tolka signalerna? Och vilka signaler ska jag själv ge? Av allt det vi säger så säger vi bara 7 % med ord. Resten är röst och kroppsspråk. En människa som verkar vara helt fantastisk när man pratar på nätet kan bli en total besvikelse när man ses på riktigt. Vi ska vara rädda om varandra, andra och oss själva. Signalerna vi sänder som tänder och de vi får är svåra att tolka. Hur mycket allvar ligger bakom? Är det en lek? Är det kärlek? Vilka förväntningar vill du leva upp till?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar