onsdag 18 september 2013

Respekt av empati, inte av rädsla...

Har du någon gång varit med om att du gjort ditt allra bästa, verkligen kämpat för att det ska bli bra, och sedan får du en utskällning? Man tappar hakan, tappar talförmågan och blir jätteledsen. Sedan kanske man rycker upp sig och säger ifrån. Det kan vara ide att säga ifrån om det finns en möjlighet att den andra personen kan se och förstå vilket kraft du lagt ner och hur du har tänkt. Men om det finns en risk att kompisen, eller läraren, eller arbetsgivaren, inte alls förstår utan att du bara skunker ännu djupare i den andres ögon om du säger något. Då blir man tyst. Man biter ihop och tror kanske att det är fel på en själv.

 Långt senare kan man få svar på varför det blev som det blev. De andre kunde inte se mig och min situation på grund av sin egen rädsla, stress eller trötthet. Jag fick ett helt respektlst bemötande. Möjligheten att vara empatisk och kunna leva sig in i min situation fanns inte. Det hade egentligen inte med mig att göra, men jag var den som råkade säga, råkade komma för sent,  råkade..just idag.

Lär dig konsten att se att det inte handlar om dig. Han kanske var osams med sin bästa vän innan han kom, hon kanske inte hade sovit på hela natten, hen kanske hade en fruktansvärd huvudvärk, han kanske blivit dumpad...När man är stressad, har ont, är ledsen eller trött och besviken är det svårt att visa respekt för någon annan. Frustrationen bara kommer och man skäller ut en stackare som inte gjort särskilt mycket ont.

För det mesta drabbar det syskon, barn, partern man levertillsammans med, men ibland händer det även på jobbet och helt okända. Hemma kan man säga ifrån, men på jobbet eller i skolan är man ju i en beroendeställning sm gör att man sväljer, tar alldeles för mycket skit.

Jag tror att alla människor som mår bra visar respekt, har förmåga att ta reda på vad som hänt och därför inte behöver skälla. Har förmåga att leva sig in i den andres situation och inte vill göra den andra personen illa. Har förmåga att se vad som gör den andra personen illa och har förmåga att välja att inte göra det som gör den andra personen illa.

Vill man att en person ska ändra beteende brukar det inte gå genom att man blir arg, utan genom att man får en lugn förklaring. Börja med att ändra sitt eget beteende.

Och hur ska vi göra för att må så bra och vara så lugna så att vi inte beter oss respektlöst mot andra?
Hur kan vi bygga ett samhälle där vi inte är så stressade och trötta att vi tappar förmågan att se andra med respekt? Ett samhälle där vi mår bra och förmår visa respekt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar