Bry dig inte!...eller jo, fast på ett annat sätt

Det börjar tidigt, "Kan själv!" eller "Vill själv!". Vid den tidpunkten blir många föräldrar trotsiga och svarar: "Nej det kan du inte!" eller "Nej sluta nu, vi har inte tid med sånt trams" eller något liknande. Barnen blir självständiga och de vuxna blir trotsiga!
 Ett av de tydligaste exemplen på hur väl barn samarbetar är två-åringens försök att utveckla en självständig kompetens som möts av de vuxnas motvilja och trots. Barnet blir redan under loppet av några månader antingen trotsigt - och möter trots med trots - eller initiativlöst och beroende.

Jesper Juul skriver om trots. Självständigheten utvecklas så fort att föräldrarna börjar trotsa. Unga starka individer, vana vid att bli hörda. När de börjar praktisera vad vi uppfostrat dem till, då trotsar vi! Vi kommer med lösningar som vuxna, men vi ska inte det. Vi ska skapa möjligheter för ungdomar att hitta lösningar.
Bry dig inte! Så kan min son säga som är 12 år som också håller på att bli självständig. Det kan vara provocerande, men tänker jag på Juul, så måste jag lära mig att bry mig på rätt sätt.

 Begreppet trotsålder är typiskt för en makthavares beskrivning av besvärliga undersåtar. Små barn blir som ett nödvändigt led i sin utveckling allt mer självständiga och klarar sig allt bättre själva och det är bara ett totalitärt system som kan ha intresse av att problematisera denna kontinuerliga utveckling av en unik, inifrån styrd personlighet.", skriver Juul.

Fryshuset i Stockholm drivs nu under ledning av Johan Oljeqvist och han hänvisar till Jesper Juul för att visa på hur man tänker på Fryshuset. Lyssna på ungdomarna och stöd dem i alla hitta lösningar. De har hitta en massa nya lösningar på fryshuset, tillsammans med ungdomarna.

Man kan sammanfatta Jesper Juul med att:
Alla barn genomgår en självständighetsålder. Bara vissa barn utvecklar en trotsålder.
Det är upp till föräldrarna vilket det blir...

...och så gäller det väl även förungdomstiden. Vissa ungdomar stökar i sitt självständighetssökande och det är upp till föräldrar och samhälle hur vi möter deras utveckling.