Vi hade en välgörenhetsmatch tillsammans med Örebro hockey i förra veckan. Nu håller jag på att fördela presentkort från en livsmedelsaffär . Det känns inte bra.
Den rike ger av sitt överflöd och det fattige ska tacka och ta emot. Svenska kyrkan blir lite Robin Hood och det är väl bra just nu för den enskilda människan. I längden blir det ett skikt i samhället som ger av sin goda vilja, eller sitt dåliga samvete, till de som måste be om att få. Det känns inte bra. Ovärdigt. Är vi alla lika värda?
På förmiddagen gick jag med barnmatsburkar till Olaus Petri församling. Det kommer många unga familjer som har dåligt med pengar. Innan jag gick dit pratade jag med en kvinna från försäkringskassan. Hon undrade vad kyrkan gör för alla dem hon möter som hon inser får för lite pengar att klara sig på. Jag berättade om vårt julfirande. Julbord, gran, Kalle Anka och gemenskap för ett billigt pris. Det kommer fler för varje år som går. Som samhället utvecklas skulle firandena antagligen behöva fördubblas. Vad är som håller på att hända? Vad är det för samhälle vi håller på att bygga upp?
En del menar att vi inte alls ska syssla med att ge pengar utan arbetaför att påverka politiker, påverka soccialtjänsten och försäkringskassan. Vi kunde samla alla livssituationer vi får höra och sprida dem. Då synliggör vi det många inte vill se. Men det är ju idag barnen går till skolan utan frukost, den här vintern de inte har mössa och vantar och inte kan vara med på vinterfriluftsdagen i skolan, så vi ger i alla fall.
I Örebro har vi det fantastiska Eksam. Här kan man få råd och stöd i hur man söker fonder, säljer saker som bara ligger i garderoben på blocket, lägger upp en rimlig budget mm. Men finns inte pengarna så finns det inte. Fördelningen i vårt samhälle har blivit skev.
Vi ger, tillsammans med många andra organisationer och enskilda, så att fattigdomen inte syns, men välgörenheten gör inte bara väl utan möjliggör en orättfärdig politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar