Jag ska bara dö först. Sen kan jag ta en paus och äta. Och så uppstår man igen och kan spela vidare. Så fungerar de många spel idag. Det är naturligt att dö och uppstå. Var det så Jesus sa till lärjungarna? Jag ska bara dö först och sedan uppstå och leva med ar alla dagar. Det är därför vi firar påsk. Jesus dör, tar en paus i ett par dagar, uppstår och lever vidare i sitt uppdrag.
Vi lever alla i vårt uppdrag. Ibland kan jag undra vad just mitt uppdrag är just nu. Vad är ditt? Är det någon mening med att stressa hit och dit och hinna uträtta en massa saker? Hur ska vi prioritera? Barn svälter till döds och människor torteras och dödas precis just nu. Ett liv är ingenting värt. Livet går vidare utan alla de döda. Nära anhöriga sörjer ett tag. Någon annan upptar den tid och de resonemang som man hade med den döda personen. Livet går vidare.
Vi finns till här och nu. Vi finns till för varandra. Kanske för att göra världen mer civiliserad. Precis som i de olika spelen. Kampen mellan det onda och det goda. Vi utför våra uppdrag, älskar, hatar, sörjer. Lever våra liv, visare för varje uppdrag vi gjort för att sedan lämna över och vandra vidare.
Uppstår vi som änglar sedan för att kunna rädda andra!? Det låter konstigt, men kan vi dö och uppstå helt naturligt i spelen kan vi väl dö och uppstå på riktigt!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar