Mobilen är min herde...

"Mobilen är min herde, mig skall intet fattas, den låter mig vila å¨gröna ängar, den leder mig till vidder där jag kan gå fullständigt vilse..." läser jag i tidningen NOD. Unga idag blir vuxna som inte förstår hur det var när man kunde ha oavbrutna samtal, lång uppmärksamhet, möjlighet att vara ensam med sig själv, med stillheten där vårt inre visar sig, på gott och ont. Hur skapar vi rum för sådana erfarenheter? Eller finns de? Var i så fall? "Vi är som kollektiv på väg att ge mobilerna gudomliga privilegier i våra liv" skriver Asle Finnseth. Jag tänker att jag blir berövad de stunder jag bara låter tankarna fara, de stunder jag kommer på nya saker, kommer till nya insikter, eller ber. I stället tar jag då upp telefonen och kollar om någon har skrivit nåt eller lagt ut nån bra bild. Ännu mera intryck som leder mig åt olika håll, eller så tittar jag på det som bara bekräftar mina egna åsikter. Leds jag av den ström som råkar vara starkast just nu eller väljer jag en liten ström för att vara tvärt emot? Finns det en möjlighet,en plats, att grubbla och prova åsikter som går åt olika håll där jag kan tänka så länge så jag ser konsekvenser och sammanhang? Kan jag då se vad jag väljer och vad andra väljer åt mig, bli medveten om och aktivt ta ställning till vem jag låter mig ledas av?