I helgen börjar många fira halloween. Det är från början ett avsked från sommaren. Halloween kopplades samman med Alla helgons dag. Irländska immigranter tog med sig firandet till USA där det blandades med sydamerikanska traditioner och utvecklades till vad det är idag. De senaste åren har Halloween blivit mer utbrett i Sverige, där handeln förmodligen haft en stor påverkan på utvecklingen. Det finns uppenbarligen något som lockar med detta med att bli skrämd och att skrämmas. Frågan är vad?
Varför vill vi bli skrämda?
Är det av samma anledning som att vissa av oss gillar att åka fartfyllda karuseller eller att vissa av oss älskar att hoppa bungyjump?
Är det adrenalinpåslaget vi är förtjusta i? Kanske.
Skillnaden på skrämsel-adrenalinet och bungyjump-adrenalinet är att för att frammana skrämsel-adrenalinet så krävs två parter. En som skrämmer och en som blir skrämd.
Om ena parten är statisk - som en skräckfilm exempelvis, så blir det rätt ofarligt.
Problemet uppstår då man tar in en part som inte är förberedd eller villig att vara en del av det.
Att skrämma en person kan anses ofarligt av en person, men kan ha stor påverkan på en annan.
Man kan aldrig vara säker på hur den andra parten tar emot det. Det som kan verka harmlöst för en person kan vara jättejobbigt för en annan.
Några tankar kring Halloween.
Var rädda om varandra i höstmörkret
"Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus."
- Efesierbrevet 4:32
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar