onsdag 20 september 2017

Klimatångest och hopp

Klimatångest är ett begrepp jag har hört en del använda på sista tiden. En oro för att glaciärer smälter och för att land där människor bor kommer att hamna under vattenytan. Kan orkanerna som nu härjar vara en konsekvens av att klimatet ändras? Det är lätt att bli rädd när jag tänker på allt som kan hända. Men jag får inte ångest. Det drabbar mig inte så att jag känner skäck, får svårt att andas och blir paralyserad. Jag blir nog lite kall och försöker tänka logiskt. Hur är det möjligt att vända detta? Så läser jag om vad Greenpeace och andra organisationer gör och blir glad över alla människor som engagerar sig så mycket. Det gör att jag blir motiverad att göra det jag just nu orkar och kan.  Jag försöker att sopsortera, använda så lite plast som möjligt, inte köra bil i onödan och senast åkte vi tåg istället för flyg på Europasemestern. Mycket små droppar i ett jättehav om man tänker på vad alla företag och alla enskilda människor gör som förorenar vår jord. Men många små droppar kan ge många ringar på vattnet, och faktiskt förändra världen. Jag tänker också att när jag gör en liten handling som är bra så blir jag befriad från tanken att det är kört, att det inte är någon ide. När jag gör något väcks ett hopp om att vi tillsammans kan göra skillnad. Jag är ju kristen och tänker att om Jesus kunde gå på vattnet, hela människor och göra andra omöjliga saker, så är allting möjligt. Hoppet om att det omöjliga är möjligt kan kanske vara ett bot mot klimatångest.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar